Märkning av timret

Nu har vi börjat märka stockarna inför nedtagningen. Det gäller att vara logisk och systematisk så att det är lätt att göra rätt när huset ska återuppstå. Vi använder oljebehandlad board och spritpenna. Expertisen menar att det ska vara beständigt för väder och vind.

Förutom att vi märker stockarna så gör vi en förklarande ritning.

Gluggarna

Det är märkligt hur uttrycket ändras när fönstren plockas ut. De utgör på något sätt husets ögon och bidrar till ett "ansikte". Samtidigt som det är lite sorgligt att se hur karaktären försvinner, är ju avlägsnandet av dessa ännu en milstolpe i nedmonteringen. 

När snart bara skalet återstår blir det även uppenbart att vissa stockar inte är i något vidare skick. Flera är bitvis ruttna, det går att följa spåren av gamla läckage och på det insektsangrepp där fukten gjort träet extra smaskigt för finsmakare av cellulosa.

Dessutom har tidigare "husförbättrare" i bästa välmening gjort åverkan på timret för att snitsa till, smalna av och anpassa. Vi får nog göra en del utbyten. Voj voj, hur mycket arbete vi lagt ned i sommar, och hur mycket som tillkommer. Tur att vi tycker det är intressant i alla fall så att vi inte blir alltför nedslagna av de upptäckter som dyker upp.

Plåt för plåt

Här försvinner taket plåt för plåt och bräda för bräda Det känns fantastiskt skönt all vi slipper balansera där uppe och göra detta arbete själva.

Gruset

Cecilia har tillbringat dagen i Lugnet och börjat förbereda upplagsplatsen för timret. Åtta ton grus ska skottas ut för att få en dränerad och plan yta som lagringsplats. Det lär ju dröja ett eller två år innan vi börjar montera upp huset igen. Då vill man ju att allt timmer är i samma skick som det är nu.

Mer innertak

Nu försvinner innertaken i en rasande takt och kroppen värker i alla delar av det hårda arbetet. Vi ligger, sitter, hukar, vrider, kryper, hänger, balanserar. Visst undrar vi ibland vad vi gett oss in i, men vi börjar se ljuset i tunneln. En stor sten föll från våra axlar idag när vi fick möjlighet att anlita en byggnadsarbetare för att ta ner yttertaket. Det har känts som ett nästan oöverstigligt problem att balansera uppe på taket och ta ner plåtar och brädor. Nu är det problemet löst. Återstår bara x antal till.

I ett hörn i den lilla kammaren kan man se spåren efter en murstock. Att klä av ett hus på detta sätt ät som att bläddra i en historiebok. Allt eftersom ser man hur huset har förändrats genom tiderna.

Trapphuset och Lugnet

Dagens arbete var för Anders att riva utbyggnaden där trappen till övervåningen finns. Cecilia var i Lugnet och gjorde lite markarbeten inför lagringen av timret. Vi hann nästan färdigt. Allt tar så mycket längre tid än beräknat. Det börjar se eländigt skräpigt ut vid huset just nu. Vi försöker städa efter varje arbetsdag men vi hinner inte riktigt hålla efter.

En sak som man verkligen inte ska underskatta vid ett rivningsprojekt är maskinverktyg. Vi har köpt på oss lite maskiner allt eftersom tiden har gått. Om vi inte hade haft en tigersåg och en motorsåg idag så hade allt tagit dubbelt så lång tid.

Det blir fantastiskt vackert när kvällssolen lyser in genom de handblåsta fönsterrutorna

Lugnet.

Virkestransport

Det är bra att ha vänner som både har tillgång till en stor lastbil och kan köra densamma. Robert har hjälpt oss att transportera virke från Ersnäs till Lugnet i Avan. Eftersom de längsta brädorna var sex meter långa så var det omöjligt att ta dem på släpet. Nu fick vi med oss både golven från övervåningen, de sparade fasadbrädorna, överstycken till fönstren mm. Cecilia är för övrigt djupt imponerad av Roberts förmåga att backa med lastbilen.

I går snickrade vi ihop ett underlag för att lägga upp virket på.

Vår hjälte

Vår hjälte Nisse har demonterat taket över farstukvisten så att vi kan börja ta ner denna. Vi planerar att återställa huskroppen och inte ha denna tvåvåningsutbyggnad pga 

 risk för läckage. Vi river den först på ett litet mer brutalt sätt än övriga huset, eftersom den inte ska bevaras.

Innertaket

Idag började vi ta bort innertaket över storstugan. Det gick bättre än väntat. I bjälken som Cecilia klamrar sig fast vid var takbrädan spikad. I övrigt låg brädan i ett spår i takbjälkarna. Ett så kallat spårtak. Samarbetet mellan en som kröp på ovanvåningen och undvek att ramla ner och en som drog ut spikarna och tog emot brädorna var ett vinnande koncept. 

Innertak och ytterfasad

Taket i undervåningen (ett s.k. spårtak) utgörs av kilsågade brädor som ligger i ett spår i bjälkarna. För att efter nedtagning och flytt kunna passa in dessa på rätt ställe har vi numrerat varje bräda och gjort en ritning av hur det ligger. Här syns ritningen av taken till de två kamrarna (timmermellanväggen syns i mitten).

När den sista delen av fasaden togs bort idag, blev det helt öppet in till den reglade "otimrade" nederdelen av farstukvisten. Därför klädde vi på huset en chic presenning tills vi kommer åter för att fortsätta. -Regnprognoserna är lite osäkra nämligen...
Vi har idag lämnat tillbaka byggnadsställningen som vi haft in sjutton dagar. Så länge tog alltså fasaddemonteringen!

Spikar

Vi har hela rivningstiden förundrats över det myckna spikanvändandet. Här nedan ett smakprov från en av våra brädbitar på väg till tippen.

Idag fick vi också hjälp med att dra ut lite av spiken när Anders son Simon med flickvän Tina kom på besök. I fonden syns huset som numera är helt befriat från panelen.

Spånsugning

Idag har vi blivit av med 2,5 kbm spån och en massa pengar. Det som antagligen hade tagit oss en vecka och hundratals säckar att transportera till tippen gick nu på några timmar. Fördelen med att bli av med spånet är att vi kan öppna upp huset och ta bort fönster och tak, låta vind och vatten passera utan att det blir absorberat av huset.

En stor bil och två arbetsamma ungdomar redo att sätta igång med spånsugningen.

Före spånsugningen på övervåningen.

Nu ser vi ovansidan av taket i storstugan. Taket är kilsågat och verkar konstruerat så att det är lätt att ta ned. Cecilia gissar att det är spikat som allt annat och inte så lätt att demontera som Anders tror.