Julgran

Nu sover vår tomt vintersömn innan spadar, sågar, hackor och andra verktyg ska förädla den till något vackert. Vi gjorde ett besök där idag för att ta en julgran. Det är kanske inte den vackraste som vi haft men den kommer i alla fall från vår egen mark

Sly och eld

Som vi berättat tidigare så har vi inte hunnit vara så mycket som önskat på vår tomt, Lugnet. Det kom en timring i vägen. Trots detta så har vi upparbetat en hel massa högar av sly och annat brännbart material. Nu när timringen är på plats under upplagets tak finns det tid för annat. Idag tillbringade vi några timmar med att elda och städa innan snön täcker allt.

Under tak

 Nu ligger det tryggt under tak. Få se hur lång tid det tar innan det blir ett hus igen.

Lagring

Idag har vi fått hjälp av Isak och Bjarne med att göra upplaget för timret. Vi hann ungefär halva massan innan kraft och tid tog slut. Vi gör färdigt det imorgon och då är det nära till vintervilan.

Vi firar!

Idag har vi nått i mål!

Vi har demonterat timringen, kört bort oerhörda mängder skräp och slutligen fått hjälp med att forsla timret till vår tomt Lugnet i Avan. Det är inte utan att det sitter fint med lite bubbel som guldkant en sån här dag.

Tomt (så när som på skorsten) på ursprungsplatsen.

Jan styr kranen som lägger timret på plats.

Timret ska snart läggas på upplag i Lugnet.

Blivande upplag.

Vi firar i kväll!

Skräp

Efter några dagars hårt arbete produceras det också en hel del skräp. Golvet i köket är täckt av brädbitar av allehanda slag. Vi kastar dit dom för att de inte ska vara i vägen. När stockarna tas ner så kommer en hel massa drevmaterial fram i ljuset. Till största delen mossa och lin. I litteraturen så uppmanas man att spara linet för framtida bruk. Vi bestämde oss i ett tidigt skede att inte göra det för att inte riskera att få med mögel och andra otrevligheter.

Nu är det bara en liten vägg och de fyra nedersta stockvarven kvar. Tidsplanen verkar hålla inför transporten på fredag

Skräp i köket

Mossa och lin

Snart klart

En ruin i vardande.

 Trots att Anders börjar bli ganska sliten i kropp och knopp så är vi nu i ett läge där det går undan. När vi kommit ner till fönsterhöjd blir det kortare stockar och väldigt mycket lättare att riva. Ett bekymmer vi hade var att knutarna spikades ihop när man i nåt skede bestämda sig för att kapa dessa. Med det fantastiska verktyget den japanska kofoten så blev problemet inte så stort.

Cecilia har varit förkyld med hög feber så hela helgen har Anders har fått jobba själv.

Till på fredag har vi beställt hämtning av timret i Ersnäs för transport till Lugnet i Avan (som ju är namnet på bloggen) där det så småningom ska bli till ett hus igen.

Eftersom det kostar per timme att ha en lastbil som lastar transporterar och lossar så vill vi göra hämtningen så effektiv som möjligt. Om tid finns så ska vi sortera upp timret i storleksordning och lägga det i högar vid vägen. Då kommer i alla fall lastningen att gå snabbt.

Så här såg det ut igår efter en dags arbete och nedanför finns bilder efter dagens arbete.

Mellanbjälklaget

 Idag fick vi hjälp av SnickarAnders med att ta ner mellanbjälklaget. Ett jobb som hade varit omöjligt att göra ensam. Antagligen kommer vi inte att använda dessa bjälkar när vi bygger upp huset. De skiftar så mycket i kvalitet och utseende. 

Stockplock

Nu plockar vi stockar!

Äntligen blir huskroppen decimerad bit för bit så att det syns. Eftersom Cecilia är väldigt höjdrädd så får Anders göra det farliga grovjobbet med att bända, såga av dymlingar och tippa stockar över kanten. Hur som helst är det mycket tillfredsställande att ha nått hit i processen.

Första gaveln blir nedplockad.

En gavel kvar.

Framsidan med båda gavlarna decimerade.

Baksidan, med stockarna kvar längs väggen.

Takstolar

Nu har vi lyckat ta ner samtliga takstolar. Det var ett arbete som krävde mer arbete av skallen än av muskler och verktyg. Takstolarna "fälldes" med tigersåg och motorsåg från insidan. Vi har byggt smala ramper längs väggarna ovanpå de gamla golvbjälkarna, där Anders stått och jobbat. Om en takstol hade fallit åt fel håll hade det kunnat gå riktigt illa, men nu gick allt enligt planen. Vi närmar oss ögonblicket då vi får börja plocka ned timret. Det handlar om några dagar bara. Det är några stockar kvar att märka upp på övervåningen först, men som sagt; det närmar sig. Även en arbetsplattform på ena gaveln ska förfärdigas, så att vi har någonstans att stå när vi äntligen plockar stockar.

En förunderlig sak är den outsinliga källan av skräp och bråte som samlas runt huset. Anders har slitit och släpat lass efter lass till återvinnigen och vi har i flera omgångar tänkt att; -nu kan det ju inte skräpa så mycket mer... Men jo då, vi river så det kan det visst!

En kort paus

Det var ett tag sen vi bloggade. Det beror delvis på att arbetet har legat nere en dryg vecka eftersom Anders har gjort en ögonoperation och delvis på att inget intressant har hänt.  När det inte fanns något annat än att foga sig i sakernas tillstånd kunde vi även konstatera att det var välgörande med lite vila. Vi har därefter mest städat och kört till tippen för att göra plats runt huset. Dessutom har vi fortsatt med märkningen och gjort ställningar på insidan som vi kan stå på när övervåningen ska demonteras. Det närmar sig ett avgörande. Vi hoppas och tror att allt ska vara färdigt innan september månad är slut.

Märkning av timret

Nu har vi börjat märka stockarna inför nedtagningen. Det gäller att vara logisk och systematisk så att det är lätt att göra rätt när huset ska återuppstå. Vi använder oljebehandlad board och spritpenna. Expertisen menar att det ska vara beständigt för väder och vind.

Förutom att vi märker stockarna så gör vi en förklarande ritning.

Gluggarna

Det är märkligt hur uttrycket ändras när fönstren plockas ut. De utgör på något sätt husets ögon och bidrar till ett "ansikte". Samtidigt som det är lite sorgligt att se hur karaktären försvinner, är ju avlägsnandet av dessa ännu en milstolpe i nedmonteringen. 

När snart bara skalet återstår blir det även uppenbart att vissa stockar inte är i något vidare skick. Flera är bitvis ruttna, det går att följa spåren av gamla läckage och på det insektsangrepp där fukten gjort träet extra smaskigt för finsmakare av cellulosa.

Dessutom har tidigare "husförbättrare" i bästa välmening gjort åverkan på timret för att snitsa till, smalna av och anpassa. Vi får nog göra en del utbyten. Voj voj, hur mycket arbete vi lagt ned i sommar, och hur mycket som tillkommer. Tur att vi tycker det är intressant i alla fall så att vi inte blir alltför nedslagna av de upptäckter som dyker upp.

Plåt för plåt

Här försvinner taket plåt för plåt och bräda för bräda Det känns fantastiskt skönt all vi slipper balansera där uppe och göra detta arbete själva.

Gruset

Cecilia har tillbringat dagen i Lugnet och börjat förbereda upplagsplatsen för timret. Åtta ton grus ska skottas ut för att få en dränerad och plan yta som lagringsplats. Det lär ju dröja ett eller två år innan vi börjar montera upp huset igen. Då vill man ju att allt timmer är i samma skick som det är nu.

Mer innertak

Nu försvinner innertaken i en rasande takt och kroppen värker i alla delar av det hårda arbetet. Vi ligger, sitter, hukar, vrider, kryper, hänger, balanserar. Visst undrar vi ibland vad vi gett oss in i, men vi börjar se ljuset i tunneln. En stor sten föll från våra axlar idag när vi fick möjlighet att anlita en byggnadsarbetare för att ta ner yttertaket. Det har känts som ett nästan oöverstigligt problem att balansera uppe på taket och ta ner plåtar och brädor. Nu är det problemet löst. Återstår bara x antal till.

I ett hörn i den lilla kammaren kan man se spåren efter en murstock. Att klä av ett hus på detta sätt ät som att bläddra i en historiebok. Allt eftersom ser man hur huset har förändrats genom tiderna.

Trapphuset och Lugnet

Dagens arbete var för Anders att riva utbyggnaden där trappen till övervåningen finns. Cecilia var i Lugnet och gjorde lite markarbeten inför lagringen av timret. Vi hann nästan färdigt. Allt tar så mycket längre tid än beräknat. Det börjar se eländigt skräpigt ut vid huset just nu. Vi försöker städa efter varje arbetsdag men vi hinner inte riktigt hålla efter.

En sak som man verkligen inte ska underskatta vid ett rivningsprojekt är maskinverktyg. Vi har köpt på oss lite maskiner allt eftersom tiden har gått. Om vi inte hade haft en tigersåg och en motorsåg idag så hade allt tagit dubbelt så lång tid.

Det blir fantastiskt vackert när kvällssolen lyser in genom de handblåsta fönsterrutorna

Lugnet.

Virkestransport

Det är bra att ha vänner som både har tillgång till en stor lastbil och kan köra densamma. Robert har hjälpt oss att transportera virke från Ersnäs till Lugnet i Avan. Eftersom de längsta brädorna var sex meter långa så var det omöjligt att ta dem på släpet. Nu fick vi med oss både golven från övervåningen, de sparade fasadbrädorna, överstycken till fönstren mm. Cecilia är för övrigt djupt imponerad av Roberts förmåga att backa med lastbilen.

I går snickrade vi ihop ett underlag för att lägga upp virket på.

Vår hjälte

Vår hjälte Nisse har demonterat taket över farstukvisten så att vi kan börja ta ner denna. Vi planerar att återställa huskroppen och inte ha denna tvåvåningsutbyggnad pga 

 risk för läckage. Vi river den först på ett litet mer brutalt sätt än övriga huset, eftersom den inte ska bevaras.

Innertaket

Idag började vi ta bort innertaket över storstugan. Det gick bättre än väntat. I bjälken som Cecilia klamrar sig fast vid var takbrädan spikad. I övrigt låg brädan i ett spår i takbjälkarna. Ett så kallat spårtak. Samarbetet mellan en som kröp på ovanvåningen och undvek att ramla ner och en som drog ut spikarna och tog emot brädorna var ett vinnande koncept. 

Innertak och ytterfasad

Taket i undervåningen (ett s.k. spårtak) utgörs av kilsågade brädor som ligger i ett spår i bjälkarna. För att efter nedtagning och flytt kunna passa in dessa på rätt ställe har vi numrerat varje bräda och gjort en ritning av hur det ligger. Här syns ritningen av taken till de två kamrarna (timmermellanväggen syns i mitten).

När den sista delen av fasaden togs bort idag, blev det helt öppet in till den reglade "otimrade" nederdelen av farstukvisten. Därför klädde vi på huset en chic presenning tills vi kommer åter för att fortsätta. -Regnprognoserna är lite osäkra nämligen...
Vi har idag lämnat tillbaka byggnadsställningen som vi haft in sjutton dagar. Så länge tog alltså fasaddemonteringen!

Spikar

Vi har hela rivningstiden förundrats över det myckna spikanvändandet. Här nedan ett smakprov från en av våra brädbitar på väg till tippen.

Idag fick vi också hjälp med att dra ut lite av spiken när Anders son Simon med flickvän Tina kom på besök. I fonden syns huset som numera är helt befriat från panelen.

Spånsugning

Idag har vi blivit av med 2,5 kbm spån och en massa pengar. Det som antagligen hade tagit oss en vecka och hundratals säckar att transportera till tippen gick nu på några timmar. Fördelen med att bli av med spånet är att vi kan öppna upp huset och ta bort fönster och tak, låta vind och vatten passera utan att det blir absorberat av huset.

En stor bil och två arbetsamma ungdomar redo att sätta igång med spånsugningen.

Före spånsugningen på övervåningen.

Nu ser vi ovansidan av taket i storstugan. Taket är kilsågat och verkar konstruerat så att det är lätt att ta ned. Cecilia gissar att det är spikat som allt annat och inte så lätt att demontera som Anders tror.

Bräda för bräda

I dag har vi frilagt resten av golvet på övre våningen och spikdragit alla golvbrädor för framtida behov. Nisse har inspekterat taket (observera säkerhetslinan) och gjort en angreppsplan.
Vi fick också besök av Gert och Lilian som artigt låt bli att säga att vi är idioter som tagit på oss ett sådant projekt. Lilian är för övrigt byggnadsantikvarie. Gert passade också på att ta en bild på mig i full mundering. Den ses längst ner i detta inlägg.
För att ha ett skriftligt bevis så berättar vi här att Gert lovade hjälpa till när det blir dags för själva timmerdemonteringen. Hoppas fler vill hjälpa till då för det kommer nog att behövas.

Foto: Gert Frost