Nu försvinner innertaken i en rasande takt och kroppen värker i alla delar av det hårda arbetet. Vi ligger, sitter, hukar, vrider, kryper, hänger, balanserar. Visst undrar vi ibland vad vi gett oss in i, men vi börjar se ljuset i tunneln. En stor sten föll från våra axlar idag när vi fick möjlighet att anlita en byggnadsarbetare för att ta ner yttertaket. Det har känts som ett nästan oöverstigligt problem att balansera uppe på taket och ta ner plåtar och brädor. Nu är det problemet löst. Återstår bara x antal till.
 |
| I ett hörn i den lilla kammaren kan man se spåren efter en murstock. Att klä av ett hus på detta sätt ät som att bläddra i en historiebok. Allt eftersom ser man hur huset har förändrats genom tiderna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar