Det var ett tag sen vi bloggade sist men vi har jobbat på. Men det har gått lite tungt, det har stundtals känts hopplöst. Det är så otroligt många saker som ska göras och det är så lite vi vet. Vi hade nästan börjat tvivla på att huset går att göra nåt av.
Sen hände två saker som fick oss på bättre humör och gav oss en mer positiv känsla.
Timmermannen Kent var på besiktningsbesök. Han hade sett allt så detta var inget att bekymra sig över. Ett av våra stora problem var de kapade knutarna och att de var ihopspikade. Det kändes bekymmersamt. För Kent var det inga problem. Han tog fram sin japanska kofot och drog med lätthet ut några av knutspikarna. Vi drog en lättnadens suck. Ett annat bekymmer var vår idé att sätta upp en byggställning runt hela huset när stockarna skulle demonteras. Det skulle kosta en hel del. Nu tyckte Kent emellertid att vi skulle göra på ett annat sätt; två granslanor lutas mot ytterväggen. På dessa låtes timmerstockarna försiktigt glida ned, varpå timringen demonteras smidigt stock för stock. Vi tänker att det nog blir ett bra sätt att gå till väga.
Dessutom har vi fått rejäl förstärkning av Cecilias pojkar Nisse och Aron som jobbat på som bara den. Att vara ett arbetslag är roligt och inspirerande!
 |
| "Ultra posse nemo de obligatur" Detta citat från romariket hittade vi på en av stockarna när vi tog bort brädfodringen. Översatt betyder det ungefär: Ingen är förpliktigad att göra det omöjliga |
 |
| Vi har börjat frilägga golvet i övervåningen. Massor med sågspån som ska transporteras bort. Vi har beslutat att anlita en "sugbil" till en ganska stor kostnad, men det ska bli skönt. |
 |
| Nästan hela huset är frilagt på utsidan! |
 |
| Tre glada arbetare. Nisse, Aron och Cecilia. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar